Kategoriarkiv: Uncategorized

NattLiv

Lämna ett svar

Av nån anledning flyttade jag in i mormor o morfars radhus som flyttats från Timrå till en fin strandtomt i Lucksta. Frid o fröjd.. men det är nått som känns galet. Jaja, kvällen kommer och jag går och lägger mig i sällskap av grannarnas 7-8 årige pojke. Barnvakt?? Ja, det verkar så.

Kommer inte till ro i min säng och inser så småningom att stället är fullt i spöken. Riktigt otäckt, jag svettas och fryser.. skakar och gråter. Tar mig i alla fall ur sängen och stapplar ut på gården. Mina föräldrar bort inte så många hundra meter bort så jag bestämmer mig för att gå dit.. grannpojken är med.

Vi måste gå uppför en grässlänt för att komma till mina föräldrar och jag tar mig inte över sista kanten innan vägen.. får en hjälpande hand av nån som drar upp mig och jag når äntligen föräldrarnas hus. Blir omkramad av min mor..

Nu längtar jag bara hem till huset i Sörlindsjö. Där är det lugnt och spöken finns inga.. åtminstone inga som stör min sinnesro.

Hemma igen har jag en surdeg som ligger o väntar, så jag bestämmer mig för att göra nåt smaskigt bröd. Försöker dela upp den i lika stora delar med tanken att göra typ småfranska. Hopplös jäkla deg, för hur jag än bär mig åt blir delarna på tok olika stora och jag får börja om gång på gång.

I köket sitter en annan granne.. vuxen sådan.. och iakttar mitt misslyckade bakförsök. Grannen inser att klockan är mycket och han går hem. Jag fortsätter bråka med degen samtidigt som jag med andra handen plockar fram en bakplåt..  

Eeeelooooiiise, Är vi mer än bara vänner. Så visa vad du känner. Och sen får känslorna …

05.10 måndag morgon och en ny vecka tar sin början..

Fredag

Lämna ett svar

Fredag.. behöver inte titta ut.. känner i kroppen hur grått och tråkigt det är. Vänder trots allt på huvudet och ser hur det strilar från en tung riktigt dyster himmel. Det känns inte riktigt verkligt, som om jag fortfarande drömmer. Ligger i mina sköna säng och vaknar snart till en härlig fredag då hela lediga helgen ligger framför mig. Ett önsketänkande för jag inser att jag trots allt är i ett vaket tillstånd och detta är i nuet. Hela jaget speglar vädergudarnas sinnen och jag kan bara inte tro jag är född för detta. Nåt borde finnas i beredskap för mig runt hörnet.. men när når jag hörnan?

Obesvarad Kärlek?

Lämna ett svar

Jag såg en fråga på webben som jag reagerade på..

 ”Föräldrar brukar älska och måna om sina barn förbehållslöst livet ut. Små barn besvarar denna kärlek, men när barnen kommer i tonåren revolterar och protesterar de mot allt föräldrarna står för. Vuxna barn får någon slags släktmässig relation till föräldrarna som handlar om ansvar att sammanhålla familjen, ge barnbarnen en relation till far-/morföräldrarna etc.

Hur känns det att älska sina barn så reservationslöst när man vet att kärleken aldrig kommer att ”komma tillbaka”? Är tanken att barnet skall ge denna kärlek vidare till nästa generation tröst nog?”