Sicket jäkla gnäll..

Känner mig så jäkla emo.. ingenting värd och mest bara ett jävla irritationsobjekt. 

Dagar som denna, tänker jag för mycket för att det ska vara bra.. jag vill bara fly och lämna allt bakom mig. Varför kan jag inte bli innehavare av känslan att jag gör nån glad med min existens? Under en längre period nu har jag känslan av att det spelar absolut ingen roll hur väl jag än gör så är det fullständigt skitsamma.

I mina svagare ögonblick har jag bara lust att ge upp men innerst inne vet jag att jag kommer att bita ihop och samla nya krafter, ta nya tag och kämpa vidare… dock fortfarande med avsaknad av känslan att vara behövd.

Guppy Goggles

Som jag nämnt tidigare tänker jag väldigt mycket, speciellt under dom tidigaste morgontimmarna.

I morse kom tankarna på döden, det som fanns före livet och jordens existens.. Tankarna är så mäktiga och skrämmande och det värsta är att det är den verklighet vi lever i. Det finns ingen undanflykt.

För egen del får jag mer eller mindre panik, en djup ångest kramar mig hårt långt in i hjärteroten. Jag har så svårt att vara realist och tänka logiskt på saken. Jag borde söka hjälp!!!

 Jag drog i alla fall iväg till badhuset sen vi käkat middag. Väl där så köpte jag mig ett par simglasögon för att underlätta simningen. Får en bättre hållning för nacken om jag lägger ner huvudet lite mer och då är det skönt med simögon 🙂

Puss