Etikettarkiv: ångest

Väntans tider

Jag har insett att jag kommer att vänta tills den dan mitt liv tar slut. Tycker inte jag gör annat än väntar, väntar och väntar lite till. Åker till arbetet strax efter 5.30 för att sedan vänta på att arbetsdagen ska ta slut. Kommer hem och väntar på att maken ska komma hem från sitt. Äter och plockar lite, tittar på klockan.. är den så pass mycket att jag kan slänga mig i tv soffan.. nä jag väntar lite till. Ser på tv i väntan på att klockan ska bli så mycket att jag får gå o sova. Samma sak varenda jävla dag!!

När jag sen får ögonen på min nakna kropp inser jag med fasa att livet verkligen rinner ifrån mig. Det finns inga planer i världen på att jag kan acceptera och gilla det jag ser. Helt plötsligt har jag full förståelse för dom som frivilligt lägger sig under kniven. Att inombords fortfarande vara 24 men att vara instoppad i en kropp stampad i celluiter, putmage, rynkor och gäddhäng är ju inte direkt nån dröm.

För att toppa alla negativa känslor så lägger jag såklart på lite, eller ganska mycket, cancerångest också.

Kombinationen att varken älska eller ens gilla sig själv med tristessen och ångesten över vardagen känns övermäktig. Samtidigt inser jag att jag måste göra nåt, jag vet bara inte vad. Stressen att inte hitta nån utväg medan livet rullar på.. Hjääälp..

Mammografi 4 av 5

Med en rätt stor portion ångest gick resan till årets mammografi igår. Det är helt vansinnigt vad tankarna kan vandra iväg.. usch.
Det var med betydligt lättare steg och sinne jag lämnade avdelningen. Allt såg bara bra ut och bilderna gjorde att dom avstod ultraljudet. Skulle jag själv upptäcka något så är det bara att lyfta luren och ringa bröstsköterskan Britt som då hjälper mig med en tid, annars dröjer det ett år till nästa gång som blir den sista innan jag ”friskförklaras”.
Överlag har jag känt mig rätt låg ett tag.. men har lite svårt att precisera varför.
Jag tog i alla fall årets första löprunda utomhus häromdagen. Jag hade en viss förhoppning att jag hade förbättrat kondisen sen förra året, att löpningen på löpbandet gett resultat men där fick jag tji. Det positiva är att jag inte försämrat kondisen i alla fall så nån nytta har det väl gjort. 
En viktökning har jag också dragit på mig och om det är muskelmassa (vilket jag föredrar) eller rent fett är ju frågan. Kanske en kombination? Jaja.. sommaren ligger framför och det innebär mer aktiviteter och mer energiförbrukning så det går säkert till sig.
Kommande helg kanske årets första fisketur kan komma.. om jag lyckas lura med maken. Annars finns det massa att göra hemma. Dra ris t.ex.. uuurrrkk.. maken har börjat fälla ett o annat träd i slänten så det blir en del att dra undan. Men jäklar va ljust o fint det blir 🙂
Nu ska jag strax ta med dottern o fara till lägenheten.
Puss

Hoppsansa tralala..

Hej hå vad det går.. Livet känns lite ljusare.. Det händer mycket runt omkring 🙂 Jag far som en dåre mellan gym, arbetsplats, banker, mäklare och ICA. 
05.45 och på väg till arbetet.. vackert
I början av månaden fick vi huset ordentligt värderat och förra veckan ramlade papperen ner i brevlådan. Måste säga att jag blev rätt snopen när jag insåg att husets värde stigit med 425% sedan vi köpte det för 4 1/2 år sen. Äntligen har vi ett ”kvitto” på allt jäkla arbete vi lagt ner på kråkslottet. NÖJD 😀
Rustade med en ordentlig värdering var det ett gyllene tillfälle att lägga om huslånet.. och det ledde till att vi nu är i full färd med att byta bank. När man totalt mister förtroendet för sin bank är det dags att göra nåt åt saken vilket vi gjort. Känslan är att vi gör helt rätt.

VÅR 😀
 För er som inte redan löst ekvationen kan jag berätta att vi blivit med ännu en bostad.. kontraktet skrevs redan veckan före påsk, närmare bestämt den 28 mars. Från den 1 maj har vi tillgång till plejset och då kommer en grundligare presentation 🙂  Även där känns allt tipp topp och jag ser det som en ren investering.
Ska vi prata lite sjukdomar och elände så kan jag nämna att ryggen värker som fan och nacken ligger inte långt efter på smärtskalan.  Ångesten kommer och går men för det mesta lyckas jag sopa den under mattan.. Där är allt som vanligt mao.
Puss

Livets vändning

Den 5:e mars 2009 – 4 år sen mitt liv slogs i spillror.. en knytnäve i mellangärdet. Från ena sekunden till den andra fick livet en helt annan innebörd och jag var inte längre odödlig. Känslan när läkaren klev in genom dörren och säger att ”detta ser inte bra ut”.. en känsla som verkligen etsat sig fast.  En mardröm jag aldrig kan glömma.
Bilresan därifrån när överlevnadsinstinkten fick mig att bortse från bergväggen intill. Tomheten, sorgen, ilskan men framför allt rädslan. Den fasansfulla tiden som följde med långa perioder av ovisshet.. operationerna.. läkarbesöken.. och den dryga 5 veckor långa strålbehandlingen.
Att jag är stark och klarar detta hörde jag alltför många gånger. Faktum är att jag är inte att jävla dugg stark. Jag kastades motvilligt in i skiten och hade inget annat val än att hänga med och hoppas på det bästa.
Idag försöker jag förtränga och glömma.. gå vidare kanske det heter. Tyvärr är det inte så enkelt som många tror.. rädslan finns kvar, själen är ärrad och på kroppen finns spår som ögat inte kan blunda för. 
Jag har mina årskontroller och med dessa följer en enorm portion ångest och ännu mer rädsla.
Det bor en djävul i mig. En djävul som inte tillåter mig vara positiv och som nekar mig tro att jag är frisk. En djävul som försöker dra ner mig i mörkret. En djävul som pepprar mig med pessimism och missmod. En djävul jag vill ta kål på men som hela tiden glider ur greppet.
Sen kan jag känna att jag inte har rätten att må dåligt och bli deppad. Jag kan få dåligt samvete för att jag mår dåligt när det finns andra som har så mycket bättre skäl att må dåligt.
Jag är fullt medveten om att flertalet av er som läser detta inte har förmågan att förstå mig fullt ut.. det kan bara en som själv är drabbad göra.. men kanske ni fått en liten glimt av känslorna och tankarna jag brottas med.

Tråkig läsning

Jag kan bara bekräfta att jag är deprimerad. Hur och varför behöver jag inte gå in på.. det blir sån tråkig läsning.
Visst är det skönt för själen att läsa glada positiva inlägg? Tycker jag i alla fall. Jag följer ju Spirres nya matte via hennes blogg och förundras över hur positiv och glad hon är.. den bloggen blir jag glad av att följa 🙂
Då kan man undra hur det är att läsa min blogg?… cancer, ryggvärk, depressioner, ångest, jämmer och elände.. Ingen uppmuntrande läsning direkt.
Tycker jag hamnar i mörkret lite FÖR ofta för att det kan anses normalt och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla bekymren. Strategin just nu är att vänta ut eländet. Hoppas det blåser undan snabbt!!

Puss

Guppy Goggles

Som jag nämnt tidigare tänker jag väldigt mycket, speciellt under dom tidigaste morgontimmarna.
I morse kom tankarna på döden, det som fanns före livet och jordens existens.. Tankarna är så mäktiga och skrämmande och det värsta är att det är den verklighet vi lever i. Det finns ingen undanflykt.
För egen del får jag mer eller mindre panik, en djup ångest kramar mig hårt långt in i hjärteroten. Jag har så svårt att vara realist och tänka logiskt på saken. Jag borde söka hjälp!!!
 Jag drog i alla fall iväg till badhuset sen vi käkat middag. Väl där så köpte jag mig ett par simglasögon för att underlätta simningen. Får en bättre hållning för nacken om jag lägger ner huvudet lite mer och då är det skönt med simögon 🙂
Puss

Känslosmittad

Ahhh.. vilken dag. Den olustiga ångestliknande känslan jag haft inombords sen tidigt i morse kan nästan liknas med den jag hade under ovissheten i samband med cancerbeskedet. Det mest tragiska är att det är en sån onödig känsla, men hur ska man få en tonåring med skygglappar att inse det?? 
När dottern är deppad och mår dåligt mår jag precis lika pissigt.. och när man sen får känslan att ens existens varken gör av eller till.. ja då är det hårt. Tror inte hon fattat ännu hur högt älskad hon är.
Ljusglimten jag klamrar mg fast vid är att det är en övergående period.. en helvetisk sådan.. måtte åren gå fort så det lilla livet växer på sig och förhoppningsvis tappar skygglapparna på vägen.
Jag har inte haft energin att ta mig för något idag.. men i morgon har jag bestämt med bästa Lotta att testa fiskelyckan i Nortjärn. Det har blivit dåligt med fisketurer i år.. tror inte ens jag tjänat in fiskekortet jag köpte i våras 😦
Kvällen lär spenderas framför tv:n.. kanske vi hyr en film.
Puss