Kategoriarkiv: Historia

Förintelsens Minnesdag

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden fick se vad som hänt under 12 år av nazistiskt styre.

Själv har jag tillbringat förmiddagen med att lyssna på 89-årige Joost Lakmaker.

Joost föddes i Holland men greps av tyskarna och skickades till Auschwitz där han tillbringade 515 dygn innan han lyckades fly därifrån. 
Jag har svårt att i ord beskriva vad jag känner.. fruktansvärt är ett milt uttryck!!

Cirka 1.5 miljoner barn dödades

Eftersom man inte hade så gott om pengar, försökte man länge hitta ett så billigt sätt som möjligt att avrätta människorna på. I början radade man upp dem och sköt dem.  Men man tyckte att en kula per person blev för dyrt, det var då man kom på gaskamrarna. Man stängde in så många människor som det fick plats i en kammare, sedan sprutade man in insektsgiftet Zyklon B. På så sätt kunde man döda många människor billigt, snabbt och effektivt. Då började judeutrotningens effektivaste period.

Många svalt eller fryste ihjäl, många blev sjuka och dog men dom allra flesta dödades på ett eller annat sätt.
En idag 87-årig kvinna som överlevde förintelsen berättar..

”Jag fick börja arbeta med att ta hand om nyanlända fångar. Vid ett tillfälle kom en grupp av österrikiska judar, och en ung kvinna födde en pojke i sjukstugan. Hon visste att hon skulle dö, men övertalade mig och två av mina vänner att försöka rädda barnet. Jag tog pojken innanför sin rock, men på väg till baracken där vi tänkte gömma barnet stoppades vi av en kvinnlig vakt.

– Hon trodde att vi hade stulit mat. Det var ingen idé att ljuga, vi sa att det var en bebis. Den här SS-vakten var väldigt vacker, men lika elak som vacker. Hon skrek ”Är det här det lilla jude-svinet!”, och så tog hon barnet och slängde det rätt in i väggen. Sen släckte hon sin cigarett mot mitt bröst och sa att jag skulle få ett straff jag inte skulle glömma.”

Idag är det alltså Förinteslens Minnesdag, den 27 januari, samma datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945.
En fruktansvärd händelse i vår historia som inte får glömmas!!

Spökhuset

Förra söndagen var ju jag o Lotta iväg för att spana på ett övergivet hus. När jag ser sånt här ställer jag mig frågan VARFÖR?? Varför överger man sitt hus och låter det sen bara stå och förfalla? Har man blivit skrämd och flytt fältet, eller vad?
Detta hus låg inte alls långt från Matfors centrum. Huset har förmodligen någon gång varit väldigt vackert. Det var öppet och fint men ändå med skogen inpå knuten. En bäck rann över tomten.. en riktig liten idyll. Varför?? Så tragiskt!!
Är det nån som vet mer? Berätta!!
Idag fick jag testa lilla blå på riktig vinterväg. Jodå, nu har nog snöhelvetet kommit för att stanna några månader. Lilla blå skötte sig sisådär. Bättre än Carisman är den inte men inte heller sämre.
I morgon drar jag o Lotta iväg till julmarknaden i Bölom där vi tänkte försöka sälja lite smått o gott. Återkommer ev. om detta i morgonkväll.
Ikväll blir det tv och X-Factor där Benny är min favorit. En kille i 40-års åldern som klev ur sin kranbil och gick för första gången upp på en scen.. imponerande.. och vilken röst.
Puss

Gruvor

I förmiddags drog Lotta och jag iväg genom skogen till gruvorna. Tänk att det bodde och jobbade folk däruppe för ett antal år sedan.. fascinerande. Det är otroligt synd att allt gamla växer igen och glöms bort. Jag gissar att vår natur var så mycket vackrare på den tiden. Nu är det bara massa snår, kalhyggen och riktig jävla oreda i skog och natur.

Vattenfyllt gruvhål
Mindre gruva
Gammal murstock. Grunden fanns också kvar.

När jag kom hem röjde jag undan de sista spåren efter pållarna ur stallet och utrymmet har jag överlåtit till maken som skall omvandla allt till ett garage. Fortfarande gör det riktigt ont i hjärtat när jag blir påmind om hästarna. Så synd att jag inte hade möjlighet att skaffa häst för typ 20 år sen.
Vi hade det på tal även då men eftersom vi inte hade tillgång till stall e.d blev det inget.

Puss

Forts. Viktor Palm

Den 19 mars 1876 föddes denne originelle man, Johan Viktor Palm, son till bonden Johan Palm och hans hustru Brita Margareta Olofsdotter i Västergård i Attmars socken. Fadern Johan kom från Bjuråkers socken i Hälsingland, och härstammade från ett gammalt smedsläkte. Modern Brita var bonddotter från Mellangård i Attmar. Tillsammans fick makarna 11 barn, 6 pojkar och 5 flickor varav 2 söner och 2 döttrar utvandrade till Amerika.

Om Johan Viktor’s uppväxttid finns inte så mycket känt. Enligt mantalslängd för åren 1897-1912 över Västergårds by, är Viktor frikallad från militärtjänst. Viktor emigrerade till Amerika den 15 april 1902.

I ett brev hem till sin käre guffar (gudfar) N.O. Hallberg i Västergård, daterat i Redmond, Washington den 22 september 1910 skriver han, att han arbetat i Gällivare före det han emigrerade och därför var van vid kylan, när han senare arbetade som guldgrävare i bl a Klondyke, Alaska.

Viktor skriver även att han bor hos sin bror Lars och syster Emma, som har en farm i staten Washington. Han fortsätter brevet med att berätta att de har 5 kor, häst och höns.

Tillsammans med brevet skickar han också ett fotografi av sig själv där han också berättar att den klockkedja han bär är sammansatt av äkta ”nuggets” (guldklimpar) med en stor medaljong på mitten. ”Jag har själv plockat guldklimparna” skriver han, så han visste att de var äkta vara, men att den ändock kostade honom 150 dollar att få den i färdigt skick. Guldnålen i kravatten kostade honom ytterligare 15 dollar i färdigt skick.

Han skriver vidare att han har ”fixat” sig ett gott hem för sig. Nästa vår (1911) tänker han resa tillbaka till ”guldlandet”. Något brev från hemlandet har han ej fått sedan hans far dog, och huruvida hans mor lever vet han ej, så han önskar sig ett brev med fotografi från familjen Hallberg.


Viktor Palm

Johan Viktor Palm kommer åter till Sverige troligen omkring 1920, enligt berättelse av Fritjof Sörgren i Hassel, som träffat Johan Viktor strax efter hemkomsten. ”Han var en snyggt klädd och fin karl med guldkedja och allt” berättade Fritjof. Palm hade då varit på hemväg från Hälsingesocknarna, där han hälsat på släktingar och därefter gått till fots hela vägen både dit och hem.

Var han varit bosatt den första tiden efter hemkomsten är osäkert, men 1921 finns han troligen hos systern Anna Brita Palm, född 1867 och svågern Johan Åsberg i Östansjö. Hos dem är även hans moder inneboende.

I Östansjö daterar han ett brev den 3 november 1921, undertecknat J V Palmer. I detta brev (skrivet på baksidan av ett blad ur en räkenskapsbok från Norafors Bruk i Sättna socken) varnar han vänner och bekanta för ”anarkistligans bedrifter”.
Han sätter även upp sådana skrivelser på träd, efter stigar och vägar, där han varnar befolkningen för en ”anarkistförening”, som det ser ut, skriver han, så blir det flera som kommer att få sitt namn på listan som lönnmördare.
I Amerika, skriver han vidare, att han tillhört en ”frimurarförening”. De har bedrivit så mycket elände till mig oförätt, som jag kan svära till, att jag aldrig gjort dem något illa i mitt liv, men ändock kan de fällas på mig så gud förbannat. Om de kan bevisa något på mig kan jag bevisa på dem nidningsdådare, lönnmördare och snikigheter så att folk ska få veta hur morden ha begåtts. Människoplågare alldeles som en tjurtämjare, de springer runt och ställer till så att jag fick inget arbete i Amerika. Det sista året har den svenska ”anarkistligan” där varit på mig, de slog mig så jag var liggande sanslös på golvet.
En gång bars det fram ett stort brännvinsglas fyllt med gift till mig och ville jag skulle dricka. De förstör mina kläder, skor och verktyger, som jag begagnar mig av när jag arbetar. De har förföljt mig sedan 1914. Jag har varit i fullt arbete, men sedan jag skrev in mig i den där föreningen som jag kallar ”Svenska Anarkist föreningen i Amerika”, som jag aldrig har gjort något illa i  hela mitt liv, har jag inte fått arbeta på tre års tid. Jag är förstörd för hela min framtid. Inträdesavgiften till denna förening var 128 dollar – föreningen som skulle göra allt gott till sina medlemmar, ja så var den.

Han skriver vidare att han får ligga i skogen och svälta för anarkisternas skull, hur han bygger sig en koja och källare i östra änden på sjön Tron på Västergårds mark. Han trivs där han bor där i ensamheten i över 20 år. Den första tiden hade han också ett gevär, en Winchester, så han kunde skjuta sig någon fågel till mat ibland. Efter några år tog dock myndigheterna geväret ifrån honom. De bästa kamraterna han hade, var aborrarna i sjön. För deras skull iordningsställde han en liten damm, så att han kunde mata och prata med dem. Han åt inte av den fisken.

Sin tro att han kunde bli förgiftad levde kvar hos honom hela livet, men till vissa familjer hade han dock sin tillit och det var dom som han kände från sin ungdomstid i Attmar. Där var han inte rädd att den mat han blev bjuden på var ”förgiftad”. Ärtsoppa var hans älsklingsrätt.

På 1940-talet blev han förflyttad till ålderdomshemmet i Attmar, efter att hans koja vid Tron brunnit ned. Minnena efter honom finns fortfarande kvar på Attmars Hembygdsgård som t ex hans egentillverkade skor. Fiskdammen, några grenar av hans vinbärsbuskar, ett torrt äppelträd och ruinerna av hans koja och källare finns att bese vid sjön Tron.


Alltså bör detta vara källaren Viktor byggde

Fotnot: Bland utvandrande svenskar på den tiden var det inte alls ovanligt att man ”amerikaniserade” sitt namn när man anlänt till nya landet. T ex namnet Johan blev John osv.
Då order ”palm” kan ha olika betydelse i olika sammanhang (palm of a hand = handflata), såg sig väl Johan Viktor sig föranleden att ändra sitt namn till det mer engelskklingande namnet Palmer.

Viktor Palm

Ja, då har Spirre skor på alla hovar igen så i morron kanske det blir en runda om vädret tillåter.. Jo i min värld finns det väder som inte tillåter mig att vistas utomhus. Fasar för vinterns kyla redan nu och förstår inte riktigt hur jag ska fixa det. Har suttit och kikat efter riktiga och framförallt varma vinterskor och tror mig har hittat vad jag behöver. Klarar jag att hålla värmen i fötter och händer så ordnar sig resten också.

Jag åkte till Lotta efter arbetsdagen och tillsammans begav vi oss mot stället där Viktor Palm huserade. Den gubben måste varit en festlig prick 🙂 Tyvärr finns det inte så mycket läsvärt om gubben så jag har dåligt med info om han. Jag vet i alla fall att han emigrerade till USA i sin ungdom men återvände till Sverige efter att, av någon anledning, fått ett pris på sitt huvud. I Sverige sökte han sig ut i skogen och bestämde sig för att slå sig ner vid sjön Tron där han byggde en koja. Han gjorde också sina egna dammar för abborrarna som blev hans vänner. Ofta handmatade han fisken och i och med att de var hans vänner så åt han helst inte fisken som fanns i sjön. Hur han överlevde vet jag inte men det sägs att han tjuvmjölkade kossorna som gick i närheten. Han promenerade ibland också in till byn där han bytte till sig matvaror. På hembygdsgården i Lucksta ska det visst finnas skor kvar efter Viktor.. enorma sådana.


Dammrester


Kojan


Innertak

Auschwitz Birkenau

Bara några rader om det fruktansvärda i vår historia..något som aldrig får falla i glömska.

År 1941 hade lägret i Auschwitz blivit för litet för det ständigt ökande antalet fångar. Därför tvingades ny­anlända krigsfångar dränera och plana ut ett vattensjukt område två kilometer därifrån och börja bygga Auschwitz II, som fick namnet Birkenau.

Med sina fyra gaskammare och tillhörande krematorier blev lägret centrum för judeutrotningarna i Auschwitz. Först gick tågspåren inte ända in i Birkenau utan stannade utanför lägrets karaktäristiska huvudingång. När boskapsvagnarna med judar anlände började sorteringen omedelbart.

 

 

Fångarnas alla ägodelar konfiskerades och transporterades till lägrets lagerbyggnader. Därefter skickades arbetsdugliga fångar till det så kallade karantänområdet, där de skulle brytas ned fysiskt och psykiskt för att inte göra uppror. Senare hamnade de i mans- respektive kvinnobarackerna. Barn, gamla och icke arbetsföra skickades direkt till gaskamrarna, som låg avskilda från resten av lägret.

 

 

Totalt sett mördades mellan tre och fyra miljoner människor, mestadels judar, men också andra ”misshagliga” minoriteter som zigenare och homosexuella, samt polacker och sovjetiska krigsfångar bara i Auschwitz.

 


Totalt ca 7 ton hår från fångarna

 

Andra dödsläger var belägna i bl.a. Sobibor, Chelmno, Belzec, Majdanek och Treblinka. Auschwitz befriades av den Röda Armén den 27 januari 1945, efter att merparten av fångarna hade tvingats iväg på en Dödsmarsch västerut. Röda Armén hittade ca. 7 600 överlevande i Auschwitz, men alla kunde inte räddas.