Brickan

Ibland tror jag faktiskt på ödet.. En fredag i maj nån gång när Lotta och jag var ute på äventyr ”hittade” vi en liten by. Av ren nyfikenhet följde vi en elkabel jag råkade få syn på, och genom den hittade vi stället. Ett fåtal söta stugor som låg alldeles intill en tjärn.. så rogivande och väldigt vackert. Första tanken var att ”här skulle jag vilja bo” och jag sa det högt också. Berättade för maken när jag var hemma igen att vi hittat en söt liten by osv.

Hajade till på måndagsmorgon när jag gjorde det dagliga besöket på blocket.. En stuga i vår hitteby hade precis kommit ut till försäljning… självklart måste vi fara och kika. Förutom oss så var det såklart en hel hög med spekulanter. Såå jäkla typiskt, fast å andra sidan så var det ju väntat.

Bara själva läget gjorde i alla fall mig helt trollbunden så när det sen visade sig att även insidan var relativt okej så fick vi nåt att fundera på. Efter ett par dagar lämnade vi vårt bud och eftersom vi var helt säkra på att även fler skulle lämna bud så gjorde vi klart för säljaren att vi inte ställde upp på någon eventuell budgivning. Samma kväll släppte vi alla tankar på stugan. Sannolikheten att den skulle bli vår var obefintlig.

När säljaren sen ringde upp oss och meddelade att han antog vårt bud så fick förvåningen sitt ansikte. Vad hände??

Nåväl, nu är köpekontrakt skrivet och nyckeln är vår. Vi har en alldeles egen stuga med strandtomt, egen brygga och båt, en massa uthus samt en underbart härlig och stor tomt 🙂

image image image image image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s