Så kom dagen..

Ja då är det inte många dar kvar av denna sommarsemester. Kom hem från en tvåveckors Kroatienvistelse i söndags men skriver ett separat inlägg om detta när jag gått igenom bilderna.

Berättade i ett tidigare inlägg om senaste mammografin och om knölen samt att kirurgen skulle få sista ordet. Idag hade jag mitt besök och det gick bara bra. Vi kom överens om att jag själv håller koll och skulle den ändra karaktär eller börjar öka i storlek så ringer jag nån av bröstsköterskorna. Likaså gör jag om det är något annat som bekymrar mig. Jag behöver alltså inte gå genom vårdcentralen som man gör i vanliga fall. Nu är jag med andra ord helt jäkla klar med denna del av mitt liv.

Jag kommer aldrig glömma den ödesdigra dagen 5 mars 2009, hur hela min tillvaro slogs i spillror. Den första tiden efter beskedet när jag ältade gång på gång.. hur ska jag kunna leva, hur ska jag bete mig.. hur fan ska jag göra för att kunna leva? Mitt liv var en mardröm och jag önskade jag skulle vakna upp.. men det gjorde jag inte. Inget rår på tiden så den gick trots allt och idag har det gått 5 år, 4 månader och 3 veckor. Jag har gjort 2 operationer där bröstvävnad, bröstvårta och vårtgård tagits bort. Portvaktskörtlarna är bortplockade och som väl var visade de inga cancerceller. 27 dagar av sommaren 2009 åkte jag och strålades. För att sen rekonstruera mitt bröst gjorde jag först en operation där mitt friska bröst lyftes och förminskades, bröstvårtan flyttades också. Det som plockades bort i friska bröstet lades in i den grop som hade bildats där sjuk vävnad tagits bort. Sedan har jag gjort två operationer där jag fettsugits från höfterna och fettet  har sen sprutats in i bröstet. I dagsläget ser jag relativt symmetrisk ut och jag är nöjd med resultatet. Jag har själv valt att inte operera mig igen för att få en bröstvårta då jag inte besväras av att den saknas.

En cancerdiagnos är ofta förknippat med död och så även för mig. Det går inte med ord att beskriva hur man faller ner i mörkret och famlar efter nåt att hålla sig i.

Jag blev något av en expert på just min cancer.. jag läste allt jag kom över, på både gott och ont. Gick med i en massa forum där jag tillbringade mycket tid, engagerade mig i att samla pengar till cancerfonden och åkte på rehab tillsammans med andra drabbade. Jag har fått nya kunskaper och nya vänner.

NU ÄR JAG FRISK och mitt liv går vidare. Dock med en liten jävel sittandes på axeln som tar alla tillfällen i akt att trycka ner mig under isen igen.. men jag ska vinna den kampen också 🙂

STÖD CANCERFORSKNINGEN

1 tanke på “Så kom dagen..

  1. Kicki

    Ja fy fan vännen för datumet 5 mars 2009 – värsta jä**la dagen i livet. Men vi har segrat både du och jag. Även här sitter en lite djävul och surrar på axeln. Väntar på sista mammon och läkarbesöket, brukar få tid i september så än har jag tid att våndas och fundera i olika banor.
    Men du är stark min vän och självklart kommer du att kicka din lilla djävul åt helskotta.
    Kram kram

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s